Idag fick jag mail-svar från Matilda på Gatukontoret, angående min undran om det kvarglömda övergångsstället. Såhär skriver hon:
”Tack för ditt mail. Det var väldigt spännande att läsa din blogg om vårt övergångsställe.
Efter lite efterforskning angående det ”kvarglömda övergångsstället” har jag ett svar på din fråga. Anledningen att övergångsstället aldrig blev bortfräst beror på att det inte är ett målat övergångsställe. Normalt sett så målar vi med en vit massa ovanpå asfalten. På din gata testades ett nytt grepp genom att fräsa ner i asfalten där de vita strecken ska vara och sedan fylla med den vita massan. På detta sätt skulle övergångsstället slitas bort långsammare. Att plocka bort ett sådan nerfräst övergångsställe är svårt och kostsamt. Vi skulle behöva fräsa bort stora ytor runt övergångsstället och sedan asfaltera om gatan igen.
När vi skyltade upp övergångsstället visste vi tyvärr inte att det var ett sådan nerfräst övergångsställe.
Hoppas du är nöjd med mitt svar annars får du gärna återkomma.”
Jag bugar och bockar. Tack Gatukontoret, för omsorgsfull efterforskning och trevligt svar! Jag visste väl att man kunde räkna med er. Vilt coolt att ni gick på den riktigt hardcore lösningen att FRÄSA ner övergångsstället här. Så här måste snacket ha gått: ”Här skall vi ha en permanent lösning”, ”Folk skall alltid alltid alltid kunna passera här, nomatterwhat”. Vilken beslutsamhet!
Men nu har vi hamnat i ett lite förvirrat läge, eller hur? Vi står här med ett oönskat övergångsställe, som är intatuerat i asfalten och omöjligt att få bort. Hm, frågorna kommer liksom i flock: Räknas det fortfarande som ett övergångsställe? Vågar man gå över? Får man? Jag tänker på det där om falsk säkerhet som Gatukontoret beskrev på anslaget som inte längre finns: ”…risken är större att råka ut för en trafikolycka när man korsar gatan vid ett övergångsställe än på platser utan övergångsställen visar flera undersökningar. Ett övergångsställe kan ge falsk säkerhet.”
Och nu kan man inte ens ta bort dem. Hjälp!!! Kanske dax att sätta upp en Här-går-man-INTE-skylt (som på skissen ovan).
7 kommentarer
Fruktansvärt roligt! Både svaret, med inte så lite redundans, och en illa dold förtjusning över att (äntligen?) få ”kommunicera med allmänheten”. Och dina, i mina ögon, högst rimliga tolkningar och oroliga frågor. Men hur var det nu med den där strösselfabriken på NGBG, ser fram mot lite grävande journalistik där. Ta inte emot några pengar bara… Intrigen tätnar.
Har själv jobbat på Gatukontoret på Malmö kommun, och jag kan lova dig, Ola, att ”kommunicera med allmänheten” definitivt hör till den dagliga sysslan för många av de anställda där. Åtskilliga rättshaverister, och vanliga tokstollar med för den delen, hör av sig dit och vill ha svar på än den ena och än den andra helt hopplösa frågan. All heder åt tjänstemannen som svarade på din fråga, och som ytterst professionellt lyckades undvika den förmyndande tonen som annars är allt för lätt att ta till i sådana här sammanhang.
Själv tror jag att man valt att fräsa ner övergångsstället för att underhållet på så sätt ska bli billigare, och att man då sparar in på skattebetalarna pengar. Men jag kan ju förstås ha fel.
Att det är vanligare att fotgängare blir överkörda på övergångsställen än på andra ställen finner jag dock inte så konstigt, då det ju oftast är där de uppehåller sig. Satistik är bra till mycket.
Men ”Strösselfabrik”?! Now we’re talking! Och jag är all ears!
Är det chokladströssel eller är det blandat?
/Gjert
Wow! Debatt!
Gjert: (ang. att ta bort övergångsställen) Det senaste trafikplaneringsparadigmet (!) heter ”Shared Space” och går ut på att blanda olika trafikslag så mycket som möjligt (bort med signaler och cykelbanor, sänkt hastighet för bilar). Tanken är att uppmärksamheten ökar när tryggheten minskar, och trafikanter av olika slag tillåts (och tvingas) interagera. Det har faktiskt visat sig fungera när det implemenerats i större omfattning.
Kolla http://www.shared-space.org/
G: …fast det där känner du nog redan till om du jobbat på gatukontoret
Kan man måla över med grått?
Sven
Ljusdal
Et sjældent eksempel på ”falsk falsk tryghed”, intet mindre.