En mer välkomnande fasadskylt får man nog leta efter. Och ni ska se hur den lyser på natten! Man blir glad i hela kroppen. Raskt går man fram till porttelefonen. Då känns det plötsligt inte lika inbjudande längre. Framför plåten med numrerade knappar blir man stående, om man inte vet i förväg vem man söker och var de huserar. ”Välkommen” betyder nog att man är välkommen att hyra sig en lokal om 30-90 kvadratmeter här, inte att man är välkommen att spontanbesöka någon av de anonyma femtioen hyresgästerna. Vilka är de förresten? Finns det möjligen en strösselfabrik här? Jag har sett nånstans att man tillverkar strössel i cementblandare… Ett par såna får lätt plats på 30 kvadrat och vips har man en liten strösselfabrik, det verkar ju inte orimligt, eller hur?
Ju mer jag studerar den här porttelefonen desto mindre begriper jag.
Femtioen nummer… finns det så många hyresgäster här?
Varför läser man nerifrån vänster och upp?
Och varför sitter plasten kvar? Det får mig att tänka på när man besöker gamla människor och upptäcker att de ännu inte tagit bort skyddsplasten för displayen på sin trådlösa telefon el dyl som de köpte för sju år sedan. Först för att de inte sett att den finns där, sedan för att den ju faktiskt skyddar så att inte glaset slits. Undrar hur länge den här plasten skall sitta kvar.
2 kommentarer
Fantastiskt! Vilken fin blogg, jag har velat göra ngt liknande. Men är för lat för att jiddra med kamera. Keep the good work up!
De skall installera porttelefon till alla hyresgästerna nu i December 2007- i samband med det åker alla hårt repande band ut ur huset som skall bli ett renodlat företagshotell. Därav plasten som finns på porttelefonen !