Svårläst 4: Graffiti

Alldeles intill Gatunämndens gamla förbudsskylt finns den här lilla söta byggnaden. Det är en friliggande tegelkloss som bara står där tungt och anonymt i parkgräset. Kan vara ett elverk. Kan vara ett förråd. Kan vara en skulptur av Per Kirkeby. Kan vara Loranga och Masarins garage som blev en swimmingpool. Oavsett vad byggnaden döljer, så ser det ut som den sista nyckeln hit tappades bort för väldigt länge sedan. Exteriört har klossen dock fått nytt liv, genom frivilliga insatser. Det är starka färger och lite blingbling och sedvanligt oläsliga signaturer i lager på lager. Klart jag hade önskat lite bättre graffiti, för det är en sällsynt snyggt placerad yta att måla på. Men det är som med det mesta på den här gatan; det finns en svindlande storstadskänsla som är uppblandad med en sunkig och tafflig småstadstouch.
”Hmm… är det verkligen tillåtet att klottra här i parken”, tänker jag och går tillbaka till förbudsskylten för att se efter, men nej, det står verkligen ingenting om vare sig graffiti eller klotter. Tänk att sånt inte existerade ens som en hotbild i gatunämndens medvetande på den tiden. Då var det mest okontrollerad bollsparkning som oroade.