Cyklistfällan

Jag har inte tänkt på det problemet innan, men vad gör man egentligen med cyklisterna under tiden man asfalterar en cykelbana? De som kommer flåsande där klockan nollsextretti, i sitt dagliga morgonspår och utan att lyfta blicken – vad gör man av dem? Man vill ju inte att de fastnar som flugor i den nylagda asfalten. Därför använder man sig av en cyklistfälla (se bilden). Den funkar som en vanlig container fast med påfartsramper utlagda mot en cykelbana… Det är ett lömskt och effektivt fångstsätt, särskilt i dimma.

Härom morgonen var det tät dimma och dom la ny asfalt på cykelbanan i höjd med New Sound. Cykelfällan var skickligt utplacerad. Jag hade tur som låg efter en annan cyklist i spåret. Tjejen före mig blev tyvärr ett enkelt byte, men jag hann tvärbromsa och tog i rena förskräckelsen den här bilden sekunden efter att fällan slagit igen sina ståldörrar bakom den stackars flickan.

Skakig kunde jag sedan passera den bullriga scenen med de märkligaste urtidsmaskiner – små söta vältar, råa asfaltkokare och ångande asfaltläggare, alla skickligt dresserade av skäggiga män med reflexvästar och skyfflar i händerna. Det såg ut som en skön kombination av Bonk Business och Byggare Bob. Gubbarna grymtade lite åt att jag lyckades undkomma deras fälla, men annars verkade de ha det trevligt där i morgondimman.