Duva Livs har svidat om. Det behövdes. Innan såg den lilla kvartersbutiken väldigt trist ut (nedre bilden), med ett stort blått galler framför alltihop, och en skabbig ställning med grönsakslådor under två hängiga markiser. Dessutom med en Duva Livs-skylt så blygsam att man kunde tro att affären hade samma namn som en av kvällstidningarna.
Nu är det inte så blysamt längre, nu ser det ut som hela butiken slagits in i danskt julpapper, och det skär sig piggt mot husets grisrosa balkonger. En stiliserad duva sträcker ut mitt på stora skylten så att man nästan läser ”Duka Livs” istället – tur då att namnet står på flera ställen, omgivet av kuttrande lockord för alla de mest grundläggande livsbehoven:
Tobak, läsk, godis, mjölk, bullar, frukt & grönt, telefonkort.
6 kommentarer
Vet inte om det blev bättre, rent estetiskt tycker jag nog att det var bättre förut, bortsett från det blå gallret och en del annat som rensats undan. Man behöver inte belamra en fasad med skyltar bara för att synas.
Har man sökt skyltlov för denna uppdatering?, eller behövs inte det…
Norra Grängesbergsgatan. Varje dag, fram och tillbaka… Samma människor som står och väntar på samma bussar. Samma sönderslagna och övergivna bilar. Samma julgran som likt själva jesus återuppstått och återigen fått juleljus. Det luktar mjuk pepparkaka och bränt gummi. Det är fult, rått men ack så älskvärt. /Sara
Och det blev typ… nästan solsken också!
Idag tyckte jag mig se att granen fått sig en grankompis där uppe på balkongen. Nu slipper han stå där ensam och övergiven till nästa jul. Så kan de stötta varandra, det känns fint. Men det kan också vart mina sömniga ögon, man vet aldrig riktigt säkert kl. 07 på morgonen….
/S
Det var tur att de behöll namnet. Kan inte tänka mig något tuffare och mer respektingivande än Duva Livs. De lär inte bli rånade. Någonsin.
Åh, jag minns duva livs med värme, i synnerhet när Azalon (han hette något sådant sumerogudaktigt) skötte ruljansen.