Norra Designfenomengatan

Måndag morgon. Jag kommer cyklande genom Augustenborg. Algots brödbil står med motorn på vid lastbryggan mellan EuroMat och Röda Stjärnan. Glassgubben syns inte till, noterar jag.

Korsar Lönngatan. Soptunnan på Gullängen är som vanligt överfull av ölkartonger från helgens försäljning. Det är kanske dags att ställa hit en container istället, tänker jag.

Den med packtejp svårligen fästa lappen för M Grossisten på nummer 30 har klarat också den här helgen. Kanske för att regnet uteblev. Det är bara den handritade pilen som har bleknat en aning i solen. Lappen gör mig nyfiken, och tankarna skenar iväg medan jag trampar på: Vad handlar de med egentligen? Bokstaven M i alla upptänkliga varianter? Eller är Grossisten ett efternamn på någon som flyttat in där på gården? Förnamnet kan vara Magnus eller Malte eller kanske Madeleine…

Vid Norbergsgatan cyklar jag förbi ett par killar med tröjor som det står Räddningstjänsten på. Jag passerar Tyska Möbler och Färggrossisten, nya Spargross, City Däck och Delamsons verkstad. Allt är väl ungefär som vanligt. Balkonggranarna är kvar. Dörren till nr 8 står öppen som alltid. Porten bredvid Orientkakor är däremot stängd.

Allt det där är sådant man ser men ändå inte ser, en tidig måndag morgon. Det är bara några av alla detaljer med vilka Norra Grängesbergsgatan återupptar och fortsätter sin berättelse. Till synes omedveten om sig själv.

Efter Annelunds industrihus brukar man se falafelvagnen. Det gör man idag också, men framförallt ser man en stor äppelgrön skylt som står bredvid och ser främmande ut. Väldigt främmande. Någon vill kommunicera, men det är inte med kopieringspapper och packtejp direkt på muren, utan det är med en effektfull rund logga, ren och klar som ett trafikmärke. En bred vit pil pekar neråt, på marken. ”Designfenomen på stan” står det och det tycks vara Norra Grängesbergsgatan som pekas ut. Skylten hör ihop med en utställning på Form/DesignCenter, och på baksidan hänger den inplastade förklaringen. Det är intressant läsning om Malmös förändringsprocess, om gentrifieringsmönster och teorier om städers utveckling. Ett par olika stråk i Malmö har valts ut som exempel på var något har hänt, var det händer just nu och var det kommer att hända framöver. Om Norra Grängesbergsgatan kan man läsa:

”I stadens bortglömda delar kan mångfald frodas. Efter nedgången 1980 började nya verksamheter flytta in. Idag rymmer varje hus mängder av företag och föreningar, mer eller mindre spontant ordnade i olika kluster. Området är tätt och oöverblickbart med ett myller av skyltar, många på både arabiska och svenska.”

Jag cyklar vidare med en skum känsla. Inte så mycket för insikten att stadsplanerare och arkitekter drömmer vått om gatan; det visste jag redan. Inte heller så mycket för att de nu går organiserade rundturer i kvarteren. Nej den skumma känslan beror mer på att jag är allergisk mot all överanvändning av ordet design, och att jag i det här fallet inte kan begripa vad som menas. Norra Grängesbergsgatan är väldigt mycket, men det är INTE något designfenomen. Sovrumskreationerna inne på Tyska Möbler är designfenomen möjligen, så långt kan jag sträcka mig, men själva gatan är det INTE. Den är just nu mest att likna vid en överfull soptunna med smuggelsprit. Men om gentrifieringen sätter in på allvar, och processen går åt det håll som den inplastade utställningstexten beskriver, så kanske vi kan tal om designfenomen. Även om jag hellre skulle vilja att det talades om ett integrationsfenomen.