Designfenomensnack

Det gamla trägolvet på Form/Design Centers andra plan skriker och kvider under fötterna på samlingen av stadsplanerare, arkitektstudenter och kulturjournalister. Expeditionen för arkitektur och grafisk form har bjudit in till Designfenomen 8  – ett samtal om gentrifiering, stadsplanering och Malmös nya intressanta områden. När alla satt sig till rätta tystnar golvet.

Expeditionen har bjudit in tre talare, med lite olika perspektiv på stan:

Dan Hallemar, arkitekturjournalist som inte bott i Malmö på 10 år, pratar mest om sig själv och visar upp både sin iBook och sin iPhone som bevis på att han är gentrifierad. Han kör nån slags självironisk monolog om vikten av att vara äkta, och kryddar med några filmcitat ur Revolutionary Road och Mandomsprovet.

Gunilla Kronvall är representanten från Malmö Stad. Hon arbetar med den nya stadsbyggandet i Malmös äldsta industriområde Norra Sorgenfri. Hon pratar om vikten av att bygga bort detta och liknande barriärområden, och klargör stolt att kommunen vill ha en utveckling med många små aktörer för att det värnar om  komplexiteten i staden. Hon säger också att allt som finns i staden ska få ha sin plats, inget skall skuffas undan. ”Som exempel kan man sätta ut bänkar som är bra att övernatta på”. Ingen blinkar ens när hon säger det. Bara en Pontus i publiken värmer stämningen med ett synnerligen välplacerat Bob Hund-citat: ”I min trädgård ska jag ha blommor, och utslagna”.

Christer Malmström, arkitekt från Göteborg bland annat, säger att han inte kan Malmö alls eftersom han nästan aldrig varit här. Ändå ger han den klaraste analysen och sätter fingret på några saker som gör Malmö till vad det är. Den plana topografin gör Malmö gott, menar han. Här finns en svårighet att avläsa delarna i staden. Allt flyter in i vartannat på ett positivt sätt. Malmö har inget som liknar t ex Söder i Stockholm, eller Majorna i Göteborg – områden med tydliga avgränsningar och hård gentrifiering. Den goda kontinuiteten, genomsträmningen, gör Möllan till en unik plats i Sverige.

Ingen pratar direkt om människorna. Och ordet integration lyser med sin absoluta frånvaro.

Men malmöbornas många röster finns där i fonden ändå. Bakom talarna på väggen sitter en Malmökarta och en massa små handskrivna lappar med folkets favoritplatser. Gensvaret på Forms lilla insamling på Malmöfestivalen har varit enormt, berättar Matilda Plöjel, en av de två Expeditionentjejerna bakom Designfenomen. ”Malmöborna vill helt tydligt gärna berätta om sina favoritplatser. De är stolta över sin stad”.

Efteråt cyklar jag på tvärs genom stan, bort mot Norra Grängesbergsgatan. Jag är hungrig och tänker ta en falafel i den röda vagnen. När jag kommer dit har de precis stängt. Två killar står och packar ihop stolarna som stått på gräsplanen bakom vagnen. Mindre än tio meter från vagnen står den knallgröna skylten som Form/Design Center satt upp. Den har stått där i två månader nu och försökt locka folk till utställningen ”Designfenomen på stan”. Jag stannar och frågar falafelkillarna om de vet vad det är för en skylt. De ser inte ens vad jag pekar på.

- Det är ett dagis, säger den ene.

- Nej, inte på andra sidan gatan. Jag menar den här skylten, den gröna, vet ni vad det är?

De tittar. Ser inte. Jo, nu ser dom!

- Nä, ingen aning.

Den andre ropar på arabiska till en man som sitter i en bil. Han vevar ner rutan. Rycker på axlarna, han vet inte heller vad det är.

Den minsta killen går bort till skylten och läser högt och slarvigt:

- De-si-gnfe no… nåt sånt… stan.

Han kommer tillbaka och förtydligar:

- Stan.

- Ska du till stan? frågar den andre.

- Nä, jag är på stan, säger jag och vi skrattar alla tre.

De fortsätter med stolarna, men jag kan inte riktigt släppa det här. Han i bilen vevar upp rutan, tycker väl att jag är tjatig.

- Men alltså, har ni verkligen inte sett den här skylten innan? Den har ju stått här säkert en månad.

Dom bara skrattar och skakar på huvudet. Jag berättar att det är en utställning på Form/Design Center som handlar om hur olika delar i Malmö håller på att förändras.

_ Är det ingen som kommit förbi och frågat er om den skylten?

- Nä, ingen har frågat.

De bara ler och rycker på axlarna. Nu har dom inte tid med mitt bullshit längre, nu skall de sista stolarna in.

- Ha det bra.

- Hej då.

Jag stannar och köper baklawa hos Orientkakor till kvällsteet istället. Hittar sen en ny favoritplats i Malmö; tvärs över gatan från Orientkakor: Lastbryggan till MFM Trading. De nya veporna som kommit upp där är magiska. Märkliga rebusar i Malmönatten. Formfolket, sätt en nål på Malmökartan!