Om färdigheten

Det är väldigt ofta som den här bloggen uppmärksammar Ofärdigheten. Alltså, allt det där som bara blivit till i en hast. Det kan vara av nöd eller av slarv, eller som ett steg i en lite lååååångsam process. Det som i väntan på någonting mer färdigt och bättre, får duga i sin nakna ofärdighet.

Jag dras till dessa ofärdigheter därför att de är öppna för tolkning. De bär på sina egna överraskande historier. Medan de oklara ansatserna skapar nyfikenhet och frågor framstår de färdiga resultaten bara som kalla och nollställda, tråkigt tvivelsutan. Jag kan sällan skriva nånting om dem.

Ibland vill man dock veta vad som hände och hur det blev. Därför måste jag få göra en liten återkoppling till några tidigare inlägg, som har lämnat frågan ”Hur gick det sen?” obesvarad.

Fråga 1: Hur gick det med den tejpade skylten till M Grossisten (inlägg 090707)? Svar: Den var uppenbarligen ett provisorium. Sedan i somras sitter det en ordentlig skylt med vattenfast företagslogga på husfasaden (se bild). Jag har inget att säga om den. Inget alls. (Den är snygg. Kanske.)

Fråga 2: Blev det nåt budskap på stolpen i rabatten utanför f.d Lampshopen (inlägg 090807)? Svar: Ja, det blev en informativ text från MKB om bostadshusens historia i Annelund (se bild). Jag har inget särskilt att säga om den. (Nya Asfalt AB var ju ett roligt namn på en byggfirma. Kanske.)

Följdfråga: Eftersom ofärdigheten tycks väldigt utbredd på Norra Grängesbergsgatan:  finns det någon del av gatan där FÄRDIGHETEN är mer framträdande? Svar: Ja, där Annelundsskolan och de där blåa elementhusen ligger. Kvarteret heter också mycket passande Färdigheten. Här har man samlat det som är färdigt. Allting utanför detta kvarter är således att betrakta som… ofärdigt?