Hade den här bloggen istället varit en lokaltidning, så hade den kanske hetat Norra Grängesbergsgatans Allehanda eller Östra Sofielunds Dagblad eller något liknande. Dagens nummer hade haft en stor bild på Lampshopen på förstasidan och så en fet rubrik: ”Lägger ner efter 36 år”. Inne i tidningen hade det varit en lång intervju med butiksinnehavaren, där han ger spännande återblickar på nära fyra decennier av lampförsäljning på den här gatan.
Men nu finns det ingen sådan djuplodande lokaltidning, utan bara den här ytliga gatubloggen. Ändå känner jag mig lite som en lokaltidningsreporter när jag slår mig ner i en brassestol inne på Lampshopens kontor, plockar fram mitt lilla block och ställer en massa frågor. Jag gör det av ren nyfikenhet, för att få veta mer om gatan. Dessutom känner jag att detta är något som liksom måste göras: Om någon har haft en lampaffär i 36 år, och lägger ner den, då måste det väl ändå komma någon och ställa lite frågor? Det skulle vara konstigt annars.
Jag frågar hur det kommer sig att de etablerade sig just här, hur de tänkte och uppfattade den här gatan då 1973, och vad de trodde om framtiden. Jag vill också veta hur de upplevt förändringarna som skett på gatan och vad de tror kommer att hända framöver. Eftersom det finns en systeraffär på Regementsgatan i Slottstaden (etablerad 1976), är det även intressant att höra lite om skillnaderna; är kunderna olika, är sortimentet annorlunda?
Jag lyssnar till svaren. 36 år är en lång tid. De mekaniska verkstäderna och småindustrierna längs gatan lämnade plats åt matthandlare, bilförsäljare, krimskramsgrossister och snabbmatsvagnar. Stora invandrargrupper hittade lokaler för sina föreningar, nya affärsverksamheter och moskéer. De polska bussarna flyttade hit från Mobilia och hittade därmed polisens blinda fläck. Svartklubbarna flyttade in. Äldreboendet vid Lönngatan blev ett härbärge för hemlösa. Och så vidare. Lamshopen stod för kontinuiteten, och kunderna kom susande på Amiralsgatan och stannade till på sin väg till radhusen i Oxie. Ungefär så.
Det som står skrivet i Lampshopens bortre skyltfönster framstår plötsligt som dagens största sanning: ”Det är skillnad”, står det. Och det är precis vad det är.
Det är skillnad på då och nu. Det är skillnad på 1973 och 2009. Det är skillnad på tillgången till lediga p-platser. Det är skillnad på folks köpvanor. Det är skillnad på servicen i små specialbutiker och stora köpcentra. Det är skillnad på rättvisan. Det är skillnad på tobaksaffär och falafelvagn. Det är skillnad på Regementsgatan och Norra Grängesbergsgatan. Och det tycks vara skillnad på hur man kan prata med sina kunder om den här delen av stan: ”Då, när man beskrev vägen för folk som ringde, så sa man att det var sista stora gatan innan Rosengård. Så kan man inte säga idag, man kan inte nämna Rosengård. Många kunder tänker bilbränder och blir rädda”.
Det kommer att bli mer skillnad när Lampshopen slår igen.
5 kommentarer
Bär tröjan jag köpte av dig med stolthet här i Hufvudstadsexilen.
Du gör en grym insats med din blogg! Förbannat kul att läsa om sina barndomskvarter när det ligger några mil emellan. Många minnen kommer över en.. Är du själv från ”the hoods” eller ditflyttad? Lampaffären minns jag väl ända från 70-talet. Keep up the good work!
Underbar känsla i det du skriver! och roligt att läsa trots att jag aldrig satt min fot i Malmö. Läser med stor behållning
Föreslår ändå att du ska till att få detta publicerat i er lokaltidning så att också de som kanske inte använder webben så mycket får del av detta. Kan tänka mig att det finns de i dina kvarter som minns när lampaffären en gång öppnade upp och som skulle uppskatta din text väldigt mycket. Och en massa andra med förstås
Annars, tack för en inspirerande blogg, alltid lika kul att titta in här!
Strax åter.
Tack Norra Grängesbergsgatan. I ett vanligt reportage om en nerlagd lampaffär finns många undertoner, mycket blir sagt mellan raderna, det är en underfundig och berörande text – detta är ingenting för en lokaltidning, typ Sydsvenskan, som är förutsägbar, slätstruken och hemskt kusligt oberoende liberal. Fortsätt med denna blogg, alliera dig inte med lokalpressen.
Fenomenalt!
Nu ska jag kolla in T-shirt shoppen…
Det är verkligen mycket fint och viktigt det du gör Oscar. Jag tycker du borde få alla fina och viktiga priser. Bläddrade i boken i julas! Så fin. Och viktig.