Många saker i stadsrummet tar man för givet. Det är så självklart att de finns där, så man har slutat se dem. Tills en dag, när de plötsligt är borta. Med chocken följer en slags overklighetskänsla, en krypande oro. Har det där som nu är borta överhuvudtaget funnits? Och vad är det egentligen som har försvunnit? Man är inte säker på någonting, men man kan svära på att det såg annorlunda ut igår.
Här på hörnet vid Annelundsgatan har det stått en rund äppelgrön skylt sedan början av juli förra året. Utställningen ”Designfenomen på stan”, som den var en del av, tog slut i augusti. Av någon anledning blev skylten kvar. Den klottrades lite på, och den kissades på av hundar. Men den stod kvar. Så idag – poff! – borta!
Här i fönstret till nedlagda Lampshopen har det sedan i februari suttit en stor affisch, där fastighetsbolaget storstilat lovat att ”Här händer det snart grejer”. Det hände aldrig nåt. I alla fall inte snart, och knappast något som kunde kategoriseras som ”grejer”. Men så idag hände det – tadam! – affischen föll ner!
Här skymdes gaveln till Annelunds Industrihus av en stor alm. Den fick almsjukan och dog. Så idag – tjoff-tjoff-tjoff! – sågades den ner och forslades bort! Eller det kanske inte var idag förresten… Vid närmare eftertanke fanns den inte här igår heller, jag tror till och med den försvann redan i höstas. Eller om det var förra våren. Jag minns inte. Men jag vet att den har stått där. Stubben säger att jag har rätt.
Även sådant som inte syns kan försvinna! Det kan till exempel gälla en riskzon och det kan till exempel ske genom att någon beställer en utredning, vilket fallet med Stadex-fabriken är ett ypperligt exempel på. Riskzonen runt fabrikens propylenoxidtankar har länge bedömts vara 280 meter, men så igår – dask! – slängde Stadex fram en papperslunta som säger att riskavståndet faktiskt är begränsat till 75 meter. Innanför dessa 75 meter erkänner man en risk för ”konsekvenser med avseende på fara för liv” men man bedömer att risken är lägre än 0,0000001. Utanför gränsen finns nu ett 105 meter bred osynlig cirkel vari en risk inte längre föreligger. Någonting abstrakt har möjligen försvunnit, men en konkret oro dröjer sig kvar när man ser tankbilarna komma rullande nerför gatan mot fabriken.
En kommentar
En lysande idé som skulle ge många arbetstillfällen ploppar upp i min hjärna. Naturligtvis borde varje kvarter göra en utredning angående ”konsekvenser med avseende på fara för liv”. Där bör risken att dö av exempelvis våldsbrott, förgiftning, fall i trappa, törst eller bara leda och uttråkning beräknas.