I fönstret bredvid sitter förvisso fortfarande taxens porslinshundkompis. Men den är en collie och har aldrig visat något intresse för världen utanför.

Hundbajs på trottoaren är äckligt. Men hundarna bryr sig inte, så därför åligger det hundägarna att plocka upp efter sina sällskapsdjur. För ändamålet finns uppsatt särskilda hundbajs-tunnor (som är tänkta att användas i kombination med särkilda hundbajs-påsar). Skratta inte, det är inte roligt på något sätt. Möjligen lite bisarrt när man tänker på det, men knappast roligt. Inte ens barn fnissar åt det.
Ett par välplacerade prickar med en spritpenna kan däremot förändra allt. Som icke hundägare tar jag normalt ingen notis om tunnorna, men just den här kunde jag bara inte gå förbi utan att känna mig som visans Lille Knut (han som skrattar ut bara när nån säger kiss och bajs).

Det ligger så mycket upplysning i de där fyra prickarna. Tänk att någon har känt sig nödgad att rita dit det som så oförklarligt utelämnats; själva bajset. Denna någon måste ha trampat i hundskit, för bara då blir man såhär förbannad och handgriplig.

Stackars valpen Alex! Han har inte bara försvunnit, han har dessutom tappat både sin vans och s:et i stavningen av densamma. Vid Södervärn tycks det ha hänt (blev påkörd). Han var vid försvinnandet vit och ljusbrun och c:a 25 cm hög, om man får tro anslaget på Restaurang Harems fönster. Och det vill man ju tro, men några välmarkerade citationstecknen grumlar samtidigt budskapet och sänker trovärdigheten. Varför är denna kära familjemedlem inte efterlyst utan bara ”eftelyst”? Vilka underförstådda ungefärligheter döljer sig här? Vad menas med åldern ”11 veckor”? Och hur lurad kommer man att bli när man vill byta in Alex mot den utlovade ”hittelönen”?

Jag hade planerat ett studiebesök där. Efter min klippning på Nile Frisör tyckte jag det var dags för nya utmaningar. Men att själv kliva in på hundsalongen och slå mig ner skulle kunna misstolkas. Istället ville jag låna en kungspudel att gå dit med (eller varför inte ett oklippt får?). Bara för att checka av stämningen, kolla hur det går till i hundsalongsvängen och höra hur pudelsnacket går.

Jag hittade tråkigt nog ingen pudel att låna (kunde inte ens komma på var jag skulle leta), och nu ser jag till min förskräckelse att även om jag skulle ta valfri friserbar fyrbening, så är det försent. Hundsalongen har slagit igen och lokalen annonseras för uthyrning. Tillfället gick mig förbi, denna gången. Men jag kan se händelsen som en bisarr kortfilm för min inre syn.