Jag måste revidera ett tidigare inlägg här. Vid en närmare titt på Euro Mats annonstavlor kan jag konstatera att det är en ytterst sofistikerad teknik de använder sig av, nu sedan de gått ifrån det handskrivna. På håll ser det ut som vanlig sketen desktop publishing, men ack vad man bedrar sig. Hantverk, hantverk, hantverk! Ur svartvita A4-utskrifter har man noggrant skurit eller klippt siffror och bokstäver, som sedan klistrats på en form av bärare (troligtvis elfenbenskartong, för dess UV-beständighet). Sist har man folierat med gladpack, eller liknande tunn plastfilm. Detta för att få den där riktigt fina lystern i skylten.

Nytt år, ny handstil. Eller ingen handstil alls. Det verkar som EuroMat är på väg in i desktop publishing eran. Eller om det är gnuggisar som använts till att utannonsera de 5 sista kvartskilo-pepparkakorna från julen som gick?

Strax brevid skymtar man också ett prisras på Jasminriset.

Den där Anna Anka har det varit mycket tjatter om, men vem är egentligen Jasmine Ris?

Att lägga upp bilder på barnen på Facebook är en vardagssyssla för de flesta föräldrar idag. Det är så man gör, det är så man delar med sig av familjealbumet, det är så man lever sitt liv i de sociala mediernas tidevarv. Alla gör det, därför att alla andra gör det och den totala öppenheten tycks numera helt avdramatiserad. Men eftersom vi hela tiden flyttar fram gränserna, så kan man undra vad som blir nästa steg i denna ogenerade exponering av det privata? Svaret finns redan nu på Norra Grängesbergsgatan:

Duva Livs har definitivt tagit det där med sociala medier till en ny nivå, när de publicerar familjebilder i skylten. På den nya ljusskylten på hörnet syns en liten flicka med baddräkt och simpuffar. Och mitt på de båda skyltfönstrena ser man samma barn på en lekplats och sittande på en karusell. Det är svårt att inte se bilderna. Det är svårt att inte undra hur stadens gator hade sett ut om alla satte upp bilder på sina barn i fönstrena. Man kanske skulle vänja sig vid det också.

Det här solblekta löpet utanför Euro Mat fick plötsligt en subtilt drogromantiserande underton.

Han käkar anabola. Hon är oerhört lycklig.

Bara för att man är glassgubbe får man väl inte bete sig hur som helst på allmän plats? Den här filuren låg huvudstupa på trappan till EuroMat och rapade ljudligt. Det stank av starkglass (rom&russin el dyl) omkring honom. Passerande hundar morrade och flera småbarn blev rädda. En sorglig syn.

Nu är det inte så blysamt längre, nu ser det ut som hela butiken slagits in i danskt julpapper, och det skär sig piggt mot husets grisrosa balkonger. En stiliserad duva sträcker ut mitt på stora skylten så att man nästan läser ”Duka Livs” istället – tur då att namnet står på flera ställen, omgivet av kuttrande lockord för alla de mest grundläggande livsbehoven:
Tobak, läsk, godis, mjölk, bullar, frukt & grönt, telefonkort.

Jag älskar de här handtextade skyltarna. De är så gåtfulla. Så underbart slarviga och detaljerade på samma gång, gjorda med tungan rätt i mun. Urvalet av varor är också gåtfullt; vad är det man försöker locka med… det är liksom på en annan (mer poetisk) nivå. Samma sak med prissättningen: 16:98 kostar surkålen. Vad är det för ett pris egentligen? Och Pripps blå som verkar kosta både 6kr/styck och 22:98. De helflacka äggen har jag redan kommenterat.