Norra Grängesbergsgatan » Nr 9

Nr 9: Taxen drog!

Oskar — Tue, 23 Jun 2009 19:45:55 +0000

Oj! Taxen av porslin har varit en fixpunkt där i fönstret på nr 9 under flera års tid. Men så en dag är den bara borta. Den lämnar kvateret Lyckan och ett gapande tomt fönsterhål efter sig. Vem ska nu troget kasta långa taxblickar efter en när man kommer trampande på den ödsliga cykelbanan i gryningen?

I fönstret bredvid sitter förvisso fortfarande taxens porslinshundkompis. Men den är en collie och har aldrig visat något intresse för världen utanför.

Nr 9: Taxens nya fönster

Oskar — Thu, 11 Jun 2009 00:20:00 +0000

Alla de gamla träfönstren i nummer 9 har just blivit utbytta mot moderna tyska PVC-fönster. Taxen, som själv är av porslin, tycker uppenbarligen att PVC är ett trist och livlöst material jämfört med trä. Demonstrativt vänder han nacken till.

Nr 9: God Jul, sa Taxen

Oskar — Mon, 24 Dec 2007 01:31:00 +0000

God jul till er alla, säger taxen i fönstret.

Nr 9: Taxen

Oskar — Mon, 26 Nov 2007 17:41:00 +0000

Ibland är Malmö en dammig porslinstax i ett gråhimmelreflekterande fönster. Den här står i det sista fönstret i Kvarteret Lyckan och blickar ut över korsningen Norra Grängesbergsgatan och Kopparbergsgatan. Den har stirrat så länge och uppmärksamt att det måste vara nåt annat den ser. Eller saknar.

Nr 9: Möblar

Oskar — Sat, 01 Sep 2007 21:16:00 +0000

Den här fantastiska vepan sattes upp i fredags. Jag passerade med cykeln just när två män med en skylift monterade den på huset. Det var nog precis då som jag bestämde mig för det här med bloggen, faktiskt. Jag tvärbromsade, tog en dålig motljusbild och log mot mannen nere på marken som såg väldigt frågande ut. Bilden blev skitkass, tyvärr.
Idag kunde jag inte stilla mig, utan tog bilen och kameran och gjorde en liten avstickare. Jag ville få den fantastiska felstavningen på en bättre bild innan nån rättade den eller gjorde nåt annat tråkigt… och vad händer? Jo, det är nästan kö till bästa bildvinkeln! Två grönklädda killar står där i korsningen och riktar sin kameratelefon mot vepan. Vi börjar prata om felstavningar och spekulerar i hur det kunde bli så här stor poesi av det. Det är ju inte bara en vepa, utan på fyra ställen har det blivit såhär. Och veporna är STORA. Efter en stund berättar jag om bloggen såklart. De måste trott att jag är knäpp, men verkade ändå gilla idén. Tja, ni var ju inte mindre nördiga själva egentligen, som gick här och glodde och tyckte att detta var mer intressant invandrar-Malmö-coolt än det alltmer tillrättalagda Möllan. Tack för en kul pratstund, grabbar! Hoppas ni hittar till bloggen. Ni är min målgrupp, goddamn! Till er: en bild på några pizzakartonger och deras fossila släktingar: